Jag vill berätta min historia om ett litet mirakel som hände mig. Jag är
idag en 60 år ung kvinna som under drygt 25 år hade stora problem med
min högra hand. Handen värkte ständigt, svullnade upp och blev fuktig
vid minsta ansträngning. Efter tyngre arbeten var den helt kraftlös. Det
var svårt, det gjorde ont och det är inte lätt att vila den hand man
använder sig av dagligen och till allt man gör.
På min arbetsplats där jag jobbade som inköpsassistent hade jag problem
med att lyfta tunga pärmar, arkivering, skriva optiska siffror som man
gjorde då. Handen svullnade och värkte. Att träna upp vänsterhanden
underlättade något men det var inte lätt.
Hemarbetet var också problematiskt, värst var dammsugning då handen
svullnade upp rejält och jag fick ofta avbryta städningen. Skära bröd
/kött , skiva grönsaker var svårt. Jag fick be om hjälp med mycket och
skaffade ergonomiska hjälpmedel. Jag var så arg för att jag inte kunde
sköta de mest enkla förekommande hushållssysslorna, så jag grät.
Under dessa år sökte jag ett otal gånger läkarhjälp. Proceduren såg
likadan ut vid varje läkarbesök – läkaren tittade på handen, tryckte
litet och skickade en remiss till röntgenavdelningen – bilderna visade
att det inte var något fel i handen - läkaren kunde inget göra - och jag
fick åka hem med min smärta och frustration.
Vid ett tillfälle röntgades min hand 2 gånger och jag blev inkallad till
en professor som visade mig röntgenbilderna. Han talade om för mig att
man inte kunde se något onormalt. Han såg uppriktigt bekymrad ut och han
sade att han förstod hur besvärligt jag hade det.
Sammanfattningsvis så fick jag ingen hjälp ifrån sjukvården.
I slutet av 90-talet började jag att läsa litteratur om hälsa och
alternativ medicin. Jag läste böcker av Andrew Weil, Brandon Bays, Sanna
Ehdin m fl. Mycket intressant läsning och jag fick en helt annan syn på
hur kroppen fungerar, vilka enorma resurser vi egentligen har tillgång
till. Jag blev nyfiken på vilken praktisk hjälp jag kunde få av all
denna information och om det var möjligt.
Så kom jag i kontakt med Inge Gustavsson i Simrishamn och frigörande
andning.
Det första besöket var riktigt spännande. Jag fick lägga mig på en
brits, filt + sockar på och fick gå ner i avslappning. Inge talade om o
visade hur jag skulle andas. Jag slappnade av helt och hållet och efter
en stund blev andningen häftigare samtidigt som jag kände hur fötter och
ben började röra sig, även högra armen. Jag var djupt avslappnad,
andningen blev kraftigare och det kom fram bilder. Jag cyklade uppför en
brant backe, det var tungt i början , jag kämpade mig sakta uppåt. Nu
sken solen, det gick lättare och jag nådde toppen. Vidare kom det fram
bilder från min ungdom, från en otäck händelse som utspelade sig i mitt
barndomshem. Under tiden gav jag uttryck för detta och var arg. Inge
ställde frågor och jag svarade. Jag kände hur hela kroppen rörde sig
våldsamt och jag började slå med den högra handen i en kudde, slog och
slog, huvudet rullade fram och tillbaka, jag slog häftigare och
häftigare med handen tills det inte fanns något kvar att tömma ut och
jag var trött.
Efteråt kände jag bara ett enormt välbefinnande i kroppen.
Det andra besöket hos Inge G. såg jag bilder från ett zigenarläger med
en liten glad pojke som sprang och lekte mellan tågvagnar, min morfar
var med och jag var mera som en åskådare.
Så kom bilder från en tidigare arbetsplats med enfaldiga, elaka män. Det
fanns mycket ilska i kroppen och jag kände hur jag skakade, hur arg jag
var. Jag skrek ”Ut, ut från mitt rum” och mina ben och armar dunkade i
golvet. Det var ett kraftigt utbrott.
Efteråt kände jag åter en behaglig tillfredställelse.
Tredje besöket skiftade bilderna från upplevelser i barndomen, jag såg
min mor som var ledsen – men jag kund inte se hennes ansikte tydligt –
hon spatserade runt kyrkogården där min far ligger begravd, känslosamt.
Så plötsligt befann jag mig i rummet, det hemska rummet där jag blev
våldtagen vid 18 års ålder. Starka känslor vällde fram, kroppen rullade
bokstavligt talat och jag slog med högerhanden i kudden, huvudet kändes
som det skulle sprängas – ilska varvades med tårar. Jag har inget minne
av huruvida jag utryckte mig i tal men jag såg mig själv ta ett
baseballträ och samlade all kraft jag hade också slog jag till honom
över huvudet med ett hårt slag – slaget var så kraftigt – så han stöp.
Jag såg honom inte falla utan han försvann i intet – han var borta. Det
var hemskt men samtidigt en fantastisk känsla. Jag kände mig helt slut
men jag var lättad – det var över.
Inge G. ringde mig senare för att höra hur jag mådde, vilket han alltid
gjorde. Han är en underbar människa. Vi pratade om lite av varje men när
vi kom in på denna händelse som hade utspelat sig, fick vi sluta. Jag
kände hur tårarna kom och blev medveten om hur jag satt och bankade med
högerhanden i en fotpall. Sedan hörde jag mig själv säga med en klar,
hög och lugn röst: ”Han hade ingen rätt att göra så mot mig”. Därmed
satte jag punkt.
Utan Inges feedback och hans fantastiska stöd, otroliga tålamod och
lättsamma humör hade jag inte klarat av detta.
Under tiden med behandlingarna märkte jag tydligt att högerhanden inte
värkte lika mycket som den tidigare hade gjort. Handen svullnade inte
heller upp lika lätt. Det blev enklare att arbeta. Mest märktes det när
jag skrev för hand, jag kunde skriva under längre perioder utan några
problem. Det var underbart.
Den sista behandlingen var kul, jag var en clown, jag var med i
musicalen ”Cabarét” och jag dansade. Det var som att se en film, där jag
spelade huvudrollen och scenariet skiftade hela tiden. Jag kände
rörelser i kroppen som om jag satt och dansade. Skrattade och var glad.
Efteråt reste jag mig på ett naturligt sätt från britsen och jag mådde
utmärkt.
Vi hade feedback på telefon och jag utropade högt i luren ”Min hand är
inte svullen”. Jag kunde knappt tro det. Jag kände att kraften hade
kommit tillbaka. Det var en otrolig upptäckt. Var min hand bra ? Hade
all denna ilska som jag fått ur mitt system verkligen suttit inbakad i
handen? Jag kände mig litet omtumlad, kunde det vara så.
Efter en tid utan smärta – utan svullnad och fukt – gick det upp för mig
att det här var verkligen inte någon inbillning. Det var så. Min hand
fungerade igen. Den var frisk.
Vid ett besök hos min läkare, i ett annat ärende, visade jag honom
handen och berättade vad jag hade gjort. Han satt tyst och stirrade på
mig och på min hand, så säger han: ”Det låter farligt”, ”Men handen är
ju bra” svarar jag.
Min hand fungerar som vanligt igen och har så gjort i drygt 3 år. Det är
härligt. Det är underbart. Det är ett litet mirakel! Tro mig.
Ett varmt tack till Inge Gustavsson och hans behandlingar med frigörande
andning.
Anita
|
Vill du delge vad frigörande
andning har betytt för dig? Skicka ca ett halvt A4 till
bebengt@netscape.net. |
